det ljuva familjelivet

jag orkade aldrig skriva igår..var alderess för ledsen...va helt otröstlig... Autumn födde inte någongång under kvällen och inte under natten heller och inte på morgonen heller... hon fick sova hos oss och hon sov mellan mig och Björn. och hon va så söt när hon alltid kolla om vi va vakna och sniffade på oss. minsta rörelser hon gjorde vakna jag nästan av. va orolig och gav henne vatten såg till att klappa och mata henne. kl 9 på morgonen sen åkte vi in till vetrinäären igen för akut tid. dom sa att iumed hon försökt så länge så finns det nog inte några altanativ... vi ahdde hoppet om att allt skulle bli bra...dessa läkare är väll bra? eller?... vi kan lita på vad dom gör... vi lämnade henne och åkte hem och Björn skulle jobba så länge... själv log jag bara i soffan och vred mig och hade jätte ont i magen. och tänkte så mycket på henne..tänk....om hon inte längre skulle finnas efter det. allt va redan då sorgligt och jag blev mer och mer nervös. jag ringde vetten stup i kvarten och fråga hur det gick..men neej dom ahde inte ens börjat en..inte fören efter 12 någon gång började dem... sen ringde dom aldrig upp igen och då blev jag ännunervös och ringde typ halv 3 och fråga vad dom höll på med...men då va hon klar enligt dem... alla levde. men Autumn va groggy och bebisarna mycket mycket svaga.... dom visste inte om dem skulle överleva...
vi åkte dit för att hämta dem. men när vi väl släpptes in va bebisarna döda.... två små flickor blev det. jag såg hur Autumn log i sina filtar och pälsen stog rakt ut man såg inte ens hennes ögon. hon såg helt borta ut. jag klappade och pratade med henne. vi fick emd oss hem ungarna i en liten ask. och så köpte jag cretical care som är special mat till tvångsmat och sånt. för dom ahr svårt att komma igång med mat och så när dem har opererats. Vetten sa att stygnen skulle tas bort om 10 dagar och hon berätta hur att tag hand om det. vi åkte hem och jag bädda in henne i sängen igen. jag somnade en stund gemte henne. sen vaknade jag av att Björn berättade att hans bror och ett par vänenr visst var påväg dit. så jag satte mig upp och började kolla till Autumn...hon såg ännusvagare ut en förut...jag klappade henne och pratade med henne... hur jag en rörde henne krampade hon förut och nu...log hon liksom bara där...jag försökte ge henne vatten...men hon gjorde ingen större reaktion.... jag blev rädd och börja gråta för jag visste inte vad som skulle hända här näst... precis då kom idioterna in helt respektlöst och börja GAPA och skrika och fåna sig!....sen så kom ALLA in i rummet där jag satt med Autumn och grät!.... dom blev ju lite sådär "hm.............oj....eh........" så dom gick in tillslut in i ett annat rum och där fånade dom sig igen och gapa och skrek och betedde sig som småbarn.... just då när jag försökte mata henne ännumer...försökte hon skrika till tror ja...men hon liskom kunde inte få röst till det... tror det va hennes sett att säga....hejdå...för just då försvan hon...hon blev stel och nacken bara hängde om jag tog upp henne. hon rörde ingenting. jag fick panic och börja gråta ännumer och nej nej nej jag ville inte att det skulle vara sant!!! jag höll henne till min famn och börja gråta jätte mycket. tillslut kom Björn och fråga hur det gick...och jag kunde inte ens få röst för jag grät så mcyket och hackade i rösten och stammade. han såg på Autumn vilket skick hon va i. han försökte krama om mig men jag drog bort honom hela tiden och bara grät ännumer!.... sen kom dom andra och bah "ni kasnke vill att vi ska gå?...." jaa då kommer dom o säger det!?... Björns sa att ja..nu har vi en till att begrava... och dom sa inte så mycket. Björn hämtade den lilla transbort buren och plaserade hennes bebisar i. han försökte komma och ta Autumn medans jag hade bäddat ner mig och henne udner täcket i sängen... jag bara skrek och grät och sa NEJ jag e inte redo du får inte ta henne!!!....så han sa okey att han och killarna fick då gå hem till hans föräldrar för att fortsätta jobba...så skulel jag komma med dem när jag va redo.... dom gick och jag fortsatte att gråta. jag ahde svårt att andas och ångesten tog över tilslamamns med chocken.  hade henne mot mitt bröst och jag blev blöd över allt inte bara av mina tårar utan av alla hennes krops vättskor som flöt ut.... jag struntade i vilket och bara krama om henne. jag sa att gumman nej du får inte vara borta!....när jag började lyckas andas lite mer och kunna små prata även om det rann så mcyket tårar. jag log där och hade henne mot mig...jag klappade henne och talade med henne. berätta för henne hur det va när vi skulle ha just HENNE i butiken. mindes hur rädd hon va i början. men mer och emr fick kärlek och tillit till oss. hur hon alltid va så fin i kanten på många sett när hon skulle äta och hur otroligt vacker hon va!  jag sa oxå till henne att jag hoppas att hon finner entrygg och vacker äng. där hon kan få leka med sina barn!...där det alltid finns en massa gröna och inga sjukdommar. bara hon och sina barn... i frid att springa och leka.... jag kände hur emr kall hon blev...hennes läpapr va vita inte rosa längre...samma med hennes små fina tassar... men ville fortfarande inte förstå. det ädna som höll henne varm va jag... för när jag la henne ner hos sina ungar i boxen stelnade hon tillslut...som sina bebisar... ja la en ren och ny köks handuk över dem och sen stängde locket... jag försökte samla mig men det av svårt.... tog på mig skona för att gå ut. när jag kom till firman där Björn jobbade med att måla taket stälde jag dem ner mot en stol. jag luktade vätskor och det luktade av att dom va där. jag sket i vilket.... jag stälde mig och började göra en bukett. jag band 3 rosa rosor. en stor utslagen skulle sympolisera Autumn och hur vacker hon va. och två små icke utslagna skulle vara henne små flickor. ja la oxå dit runt om blomman Brudslöja och krysantemer som skulle symbolisera ljuset dom gårr in i... och ja band oxå massa decko gröna runt om för att det skulle symbolisera den gröna äng dom ska komma till. och längt upp på toppen en snurr decko pinne med två ändar som skulle symbolisera mig och Björn. att vi vakade över dem. och älskade och beskydda dem.  Björns pappa va snäll och snickra en kista till dem. vi letade upp en bra plats på deras gård. vi satte graven under ett äppelträd vid skinundan.  Björns pappa grävde även åt oss och så la vi ner kistan och björn skuffade på gjort. jag placerade en minnes sten och min bucket jag hade gjort.  Graven va klar... jag och bjöern kramade om varandra och försökte hålla oss samman när vi sedan gick där ifrån... vi åkte sedan hem och jag orkade bara inte blogga om det just då...var så ledsen.... vi beslöt oss för att se på en film för att tänka på annat...även om det va svårt. för jag kände under hela filmen hur jag luktade... jag försökte tvätta händerna cohs kubba dem emn dom lucktade fortfarande.... jag bad Björn att byta sängkläder medans jag gick in och dusha. när jag stog i dushen va allt så overkligt. kände verkligen hennes närvaro som om hon titta på mig och precis på det sett hon brukade göra när hon va frisk och levande. jag stog bara och grät i dushen och tyckte allt var förjävligt!... sen när jag och Björn al oss grät vi oss till söms... vi kunde inte tro att just HON..HON HON HON va borta! fick liksom inte vara sant..men tyvär vaknade jag inte upp och upptäckte att allt bara var en dröm... hon log inte gemte oss och hon va inte emd dom andra i buren heller....och inte sprang hon fritt på golvet....hon va verkligen min lilla prinsessa!....saknar henne så... först idag bloggar jag om det. och det är svårt att hålla tillbaka tårarna!...jag äclskade henne så mycket och jag hade velat gröa vardsom helst för att ha det ogjort!.... att hon fanns vid livet!...men aldrig kommer jag få se henne mer.... *gråter*





Här hämtade vi henne för första gången. då vi blev totalt förälskad i henne! hon va så liten söt och vacker! en sån liten sessa verkligen!...