rädd för plöttslig spädbarnsdöd
hejsan!...
jag vet inte om jag är hönsig eller rädd men... tanken på plöttslig spädbarnsdöd skrämmer mig ofantligt. ajg kollar varie kvart om Esaias andas om han sover!... det ahr hänt 2 gånger nu att jag upptäckt att han inte andas och inte rör sig så jag fårr panik och börjat ruska om honom. och då har han vaknat och börjat andas igen. jag blri sjukt rädd för..tänk om jag skulle missa det? det har nog vart rena turen att jag upptäckt det!... jag ser till att han sa ska ligga på rygg men han rullar mycket gärna på mage och DÅ fröst kan somna... men vissa bebisar är sådana visst. precis som vi vuxna har man en favorit ställning som man har när man ska sova. men ja..jag blir väldigt nervös för detta...! för som sagt... undra vad som igentligen gjort att jag vart i PRECIS rättan stund??... första gången vakna jag abra från mitt drömtillstånd...vet inte avrför..men som rutin kolla jag om han andades men då kände ja inget och ruska om honom. det va första gången. sen va det nu imorse då väckarklockan ringde... så ständge jag av snozen och kolla om han andades. kände inget! och han rörde sig inte! och dessutom va hans temrpatur väldig vag och huden kändes va ska amn säga?...bortdomnad...fast ja kan ju inte känan det emn jag vet ju hur huden känns på mig själv om min arm blir bortdomnad tex! och det räckte för att jag skulle bli rädd...så jag ruska om han tills han fick andetagen tillbaka och han började röra sig. ush...så hämskt...är rädd för att behöva uppleva... att jag inte skulle hinna i tid...detta stressar mig ännumer på att inte VÅGA sova... det ahr även blivit så att Björn kollar honom regelbundet för att kolla andningen.
är det vanligt att barn hur som helst bara ska sluta andas såhär??... är det fler föräldrar som upplever detta?
jag vet inte om jag är hönsig eller rädd men... tanken på plöttslig spädbarnsdöd skrämmer mig ofantligt. ajg kollar varie kvart om Esaias andas om han sover!... det ahr hänt 2 gånger nu att jag upptäckt att han inte andas och inte rör sig så jag fårr panik och börjat ruska om honom. och då har han vaknat och börjat andas igen. jag blri sjukt rädd för..tänk om jag skulle missa det? det har nog vart rena turen att jag upptäckt det!... jag ser till att han sa ska ligga på rygg men han rullar mycket gärna på mage och DÅ fröst kan somna... men vissa bebisar är sådana visst. precis som vi vuxna har man en favorit ställning som man har när man ska sova. men ja..jag blir väldigt nervös för detta...! för som sagt... undra vad som igentligen gjort att jag vart i PRECIS rättan stund??... första gången vakna jag abra från mitt drömtillstånd...vet inte avrför..men som rutin kolla jag om han andades men då kände ja inget och ruska om honom. det va första gången. sen va det nu imorse då väckarklockan ringde... så ständge jag av snozen och kolla om han andades. kände inget! och han rörde sig inte! och dessutom va hans temrpatur väldig vag och huden kändes va ska amn säga?...bortdomnad...fast ja kan ju inte känan det emn jag vet ju hur huden känns på mig själv om min arm blir bortdomnad tex! och det räckte för att jag skulle bli rädd...så jag ruska om han tills han fick andetagen tillbaka och han började röra sig. ush...så hämskt...är rädd för att behöva uppleva... att jag inte skulle hinna i tid...detta stressar mig ännumer på att inte VÅGA sova... det ahr även blivit så att Björn kollar honom regelbundet för att kolla andningen.
är det vanligt att barn hur som helst bara ska sluta andas såhär??... är det fler föräldrar som upplever detta?
