det ljuva familjelivet

Godag!...idag gick jag upp runt 11!... somna dock sent någongång efter 4 slaget på natten...björn va uppe och tog hand om barnet men det blev mycket ammande också!... nåväll... nu undrar ni över bilden...jo...jag kollade igenom gamla bilder på min dator som tagits under detta år och förra i historik och jag såg hur sakta jag förändrades. förut var jag besatt över att vara man att få bli det och bli bemött som en man! jag känner att "HAN" fortfarande finns inom mig men jag känner betydligt mer kontroll nu!...känner att visst så vill jag det fortfarande men på ett annat sett så spelar det ingen roll längre!... tro det eller ej...men det räddade en del av mig...när jag mådde som sämst hatade mig och min kvinliga kropp och identitet och ansåg mig helt världelös att ens använda.
hade jag mitt huvud lutad mot handfatet en kväll och bara grät och sa"gud...vet inte varför men bara ett barn som jag längtat efter så länge...kan rädda mig!"  i slutet av februari fick jag reda på att jag var gravid och jag kunde inte ens tro det??? hade haft svårt att bli det annars och ahde testat massa tillskott och hjälpmedel och ställningar men inget funkat. men just då..hade det..bara..HÄNT! jag kunde inte tro det!..köpte gravidetets test varie dag fr att försökra mig om att jag var gravid. det var starka plus varie gång! men ändå kunde jag inte tro det!...jag??..GRAVID!?....va så ovärkligt!... tiden gick och brösten växte vilket gjorde det svårare att ha pojk kläder på sig. och mina favorit jeans passade inte i slutet...  jag trodde det skulle bli svårt att hantera!... men..inte alls!...jag fick bättre självbild än någonsin och va istället stålt över vad jag skulle bli! jag tillät mig förändras och att vara trött och svag"kvinna" som inte fick bära saker och att folk var tvungen att öppna dörrar för en och hjälpa en upp för trapporna. nu är jag mamma! allt det andra spelar ingen roll längre! jag älskar min kropp nu...för den har skapat det finaste som finns! att leva upp till min pojkdröm är inte viktig längre för det som är viktigt nu är att jag lever för mitt BARN och ska finnas där för mitt barn! jag har inte bärt på dethär barnet i 9 månader..utan i hela mitt liv! han har bara väntat en lång tid på att få komma! ocj ja..kanske var det bönen vem vet?...ovs så är jag såå tacksam över den udnerbara gåvan jag fått! han har räddat mig och fyllt mitt tomrum i mitt hjärta och skapat oss en familj<3 jag har länge drömt om detta! och jag ska göra allt jag kan för att göra han till en bra människa!

TACK FÖR ATT DU FINNS ESAIAS!