panikångest kan starta värkar?
ush måste lugna ner mig. hormonerna tar över och allt blir bara svart!... behöver stöttning och folk emd bra tålamod just nu. jag kan INTE vara lätt att tas med!... jag hoppas att hormonerna blir bättre och inte värre efter förlossningen. vissa får det bra och vissa ahr ahft en bra gravidetet..kasnke bara mått lite illa...jag själv har haft nästan ett helvette. ångest hela vägen samt vikt nergång först nu jag gått upp. mådde pyton och spydde och ahr ont på nätterna så jag grinar och haft samandragningar alderes för tidigt i måånga veckor....
fick panikångest atack nu ikväll efter alla tankar. jag blev helt knäpp och kunde inte andas och ibland när jag verkligen andades så va det så flåsigt så så spänt och hetsigt så Björn såg och kände att hela magen började få samandragningar och blev hård och jag gick inte att få kontakt med. han blev väldigt rädd och försökte få mig att andas lungt och han försökte lägga mig ner i sängen men jag bara krampa och skifta mellan att andas hastigt och flåsigt och hyperventelera samt gånger då jag inte andades alls.... det tog sin tid men efter någon halvtimme så lyckades björn få mig lugnare och han fick mig att ligga på rygg och han började masera mina fötter samt han prata varsamt med mig och bad mig härma hans egna andning. och hans a hela tiden"tänk på barnet Noomi lugna dig tänk på barnet..." nu när det mesta är lugnare då jag iaf kan skriva och orka.... så känner jag fortfarande hur ont det gör i kroppen av allt och hela huvudet känns som att de ska sprängas... hoppas detta inte tagit skada på mitt barn... jag är redan förälskat i det och vill göra allt för att det ska må bra... fan att man då ska hamna i panikångest...men det är tur att jag har en Man som Björn vid min sida då...<3
fick panikångest atack nu ikväll efter alla tankar. jag blev helt knäpp och kunde inte andas och ibland när jag verkligen andades så va det så flåsigt så så spänt och hetsigt så Björn såg och kände att hela magen började få samandragningar och blev hård och jag gick inte att få kontakt med. han blev väldigt rädd och försökte få mig att andas lungt och han försökte lägga mig ner i sängen men jag bara krampa och skifta mellan att andas hastigt och flåsigt och hyperventelera samt gånger då jag inte andades alls.... det tog sin tid men efter någon halvtimme så lyckades björn få mig lugnare och han fick mig att ligga på rygg och han började masera mina fötter samt han prata varsamt med mig och bad mig härma hans egna andning. och hans a hela tiden"tänk på barnet Noomi lugna dig tänk på barnet..." nu när det mesta är lugnare då jag iaf kan skriva och orka.... så känner jag fortfarande hur ont det gör i kroppen av allt och hela huvudet känns som att de ska sprängas... hoppas detta inte tagit skada på mitt barn... jag är redan förälskat i det och vill göra allt för att det ska må bra... fan att man då ska hamna i panikångest...men det är tur att jag har en Man som Björn vid min sida då...<3
